Ett ögonblick jag minns och alltid kommer att minnas va första gången jag såg Excalibur.
Min tränare stort sett tvingade mig att åka och provrida honom då hon sett honom på många tävlingar som unghäst. Jag ville eg ha ett sto som man senare kunde ta föl på men tänkte att jag iaf kunde åka och titta på honom, han bodde ju trotts allt bara ca 2 mil utanför stan. Excalibur stod i ett utbildningsstall hos fälttävlansryttaren Linda Carlsson vars mamma är uppfödare till våran hund Rowan. Vi åkte dit och Rowan fick naturligtvis följa med för att träffa sin syster Hazel och sin mamma Alanya. Hundarna fick busa av sig och vi stod och snacka vad jag minns VÄLDIGT LÄNGE! Jag ville ju se Excalibur. Tillslut så gick vi in i stallet och där möttes jag av de mest underbara, busiga, snälla ögonen som finns och hans näsborrar rörde sig i ett tyst gnägg. Behöver jag säga att jag redan då hade bestämt mig för att köpa honom? ;) Jag borstade av honom och han va så otroligt nyfiken och skulle titta på mig hela tiden. Vi tog ut honom till ridbanan och Linda satt upp och red på honom först för att visa upp honom. Jag va fast! Jag åkte och provred honom igen ett par dagar senare trots att jag hade bestämmt mig. En vecka efter att jag red honom första gången va han min <3 Jag ångrar inte en sekund att jag köpte denna underbara häst, det tråkiga va bara att vi fick alldeles för kort tid tillsammans... Ett år innan han dog tävlade jag på en regional tävling på hemmaklubben som hade gått ganska dåligt. Excaliburs gamla ägare Claes var där och jag sa då till honom "Den här hästen säljer jag aldrig!" Det va ett löfte jag höll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar